Men are from Mars, women are from Venus

...men vissa kommer från Motala.

Män i uniform: Manfred von Richthofen (1892-1918)

Min halvfärdiga tolkning av Manfred von Richthofen, det tyska flygaresset känt som Röde Baronen. Suck, snacka om karl för sin uniform!
(Ursäkta känslan av fotostatkopia - mitt bildredigeringsprogram suger!)

Lack? Ja tack!

Tänkte beställa de här byxorna redan i höstas, men det är först nu som de är på väg. Me like-ee! (Bild: Odium Clothing)

Doin' the omoralisk schlagerfestival

Så var det åter dags för den årliga traditionen där Sverige favorittippas och sedan faller platt som en pannkaka.

Hela familjer sitter och gråter hemma i stugorna och arga röster om "telefonfusk" och "grannröster" gör sig hörda. I tidningarna kan man läsa om hur artisten gråtande lämnar arenan och självutnämnda schlagerexperter lägger fram sina konspirationsteorier.

År efter år upprepas detta fenomen. Och varje år tycks alla bli lika förvånade.
Hela svenska folket tar en ESC-förlust alldeles för hårt. Obegripligt tycker jag. Det spelar ju ingen roll om man kommer på andra eller 18:e plats - det enda som är av betydelse är om man vinner eller ej. Med andra ord är det meningslöst att vara dålig förlorare.

Att smutskasta Perelli leder heller ingen vart. Må så vara att hon är en skicklig artist och sångerska, men hon stack knappast ut. Särskilt som hon var tvungen att kämpa mot två eller tre andra kopior i silverfodral. Saken blir inte heller bättre av att stackaren ser så där plastic fantastic ut.

Tycker att det vinnande bidraget var riktigt intetsägande. Men å andra sidan kan jag inte påminna mig om att mina favoritbidrag någonsin vunnit ESC...

Får nog säga att Björn Gustafssons "kupp" var höjdpunkten på kvällen. Vanligtvis tycker jag att han är en fånigt överskattad komiker, men i lördags kväll blev jag definitivt charmad av hans fejkat nervösa och bortkomna uppenbarelse. Hans "Hola, Belgrade!" och "a-a-nd ten points go to Bo-bosnia-He-herch-herzegovina" fick mig att gapskratta. Förutom att vara rolig var han dessutom en skön kontrast mot de andra ländernas överstajlade och sötsliskiga (läs: rövslickande) representanter.

Video: Alice in Remixland

Vintage

Mina mest värderade fynd: uniformsjacka från Weekday (vintage), svart/röd klänning från UFF och farmors gamla skinnhandskar.

Uppdrag: mumsig

I fredags blev jag äntligen färdig med den här lilla rackaren. Efter ett antal timmars förarbete skulle den passas in på vår simulerade patient Oskar. Protesen satt... som ett skruvstäd. Med andra ord inte optimalt, men det fick fungera ändå. Skinande blank var den i alla fall! Lyckligtvis är Oskar av den sort som alltid gapar stort och aldrig klagar.

Defining beauty: Clara Bow (1905-1965)

Amerikansk stumfilmsskådespelerska som slog igenom under 20-talet. Hennes uppväxt var dock allt annat än idyllisk.

Thank God It's Friday!

Eller inte. Imorgon är det snarare dags att uträtta t-tekniska underverk. *Gulp!*

Kavallerist - javisst!

Middagsunderhållning under första världskriget.

I väntan på framtiden

Äsch, tror jag skiter i den obligatoriska tentapaniken den här terminen. Det finns ändå så många som klagar. Är inte lönt att stämma in i oh-my-god-det-är-tenta!-kören.

Väntar just nu med spänning på pliktverkets brev. Gah, varför ska det ta så lång tid? Jag vill ha det nu! Har nämligen bestämt mig för att (om möjligt) göra lumpen. Har funderat på det ända sedan jag gick på försvarets sommarskolor i högstadiet. Eller egentligen tidigare än så. När jag var sådär fyra fem år ville jag bli "militärkatt"(!).
I alla fall är det är först nu som det har passat att anmäla sig. Skulle vara perfekt om jag fick rycka in i början av nästa år. Vill ju inte vänta tills det är för sent heller...

Förresten - om jag mot förmodan skulle misslyckas med tentan kan jag ju i så fall alltid satsa på en karriär inom militären ;)