Taedium vitae?

Nejdå. Här händer det faktiskt saker.

I måndags var jag på återbesök på Käftis och umgicks med ett par trogna comrades innan jag tog mitt pick och pack och gav mig av. Var en skön känsla att lämna lilla isolerade Odontologiska Instutionen bakom sig.

Datakursen drar igång på måndag.

Den nya looken är avklarad. Resultatet blev en lagom synthig sidecut/undercut-mojäng. Jag är i alla fall nöjd med den, men förhoppningsvis behöver inte mina föräldrar utsättas för den...

Känns både spännande och lite oroväckande att inte veta vad som väntar det kommande året. Får helt enkelt vänta och se.

En sak är åtminstone säker: från och med nu ska jag söka efter lycka och inte efter framgång. Amen!

Ny look

Har bestämt mig för att skaffa ny frisyr, närmare bestämt sidecuts. (Njae, inte riktigt som på bilden...) Tycker nämligen att det är dags att tillsätta lite mer synth - och eventuellt cyberlox - i vardagen!

Hösten fixad!

Nu är det klart - struntförnäma Odontologiska fakulteten byts mot nördiga Centrum för teknikstudier. Ska bli förbannat skönt!

Har tagit en titt på schemat och kan lugnt konstatera att det äntligen kommer att finnas tid över för att leva ett vanligt (läs: flexibelt) studentliv. På OD liknade vardagarna mest arbetsdagar med 35-40 schemalagda timmar per vecka under totalt sex terminer. Inte så uppmuntrande med tanke på att man direkt efter examen förväntas fortsätta i samma takt med samma monotona arbete.

En ingångslön på 19 000 per månad efter tre års högskolestudier för ett yrke som man egentligen inte ens behöver en utbildning för att få... Har varit snack om att tandtekniker ska få certifikat, vilket i och för sig hade höjt status och lön, men känns lönlöst att fortsätta utbildningen när man inte vet om och när denna idé blir verklighet.

Kände mig motiverad och såg verkligen fram emot att gå programmet förra hösten. Tyckte att första terminen var rolig och intressant, men nu under vårterminen kändes det inte längre lika bra. För det första hade jag förstås fått inblick i branschen och insett att tandteknik inte är det kärleksfulla hantverk som jag föreställt mig. Istället jobbar de flesta tandtekniker i fabriksliknande lokaler, med väldigt monotona uppgifter och tillverkar tandersättningar på löpande band under ständig tidspress.

För det andra trivdes jag inte med gruppens högstadieattityd. Detta hade varit helt okej om man bara behövde umgås med dem några timmar i veckan. (Då hade man nog inte ens märkt av deras sämre sidor.) Men nu var vi ju tvungna att träffa varandra under flera timmar varje dag, vilket har varit något av en pina med tanke på att jag alltmer insett vilka skitstövlar en del av mina "klasskamrater" är. Med tanke på att de flesta är över 25 borde man tycka att de hunnit mogna sedan grundskolan. Men nej då. Precis som när man var 14 finns det en grupp bestående av de "populära tjejerna" som tror sig vara förmer och som snackar skit om de övriga.
Från början tycks jag ha varit en del av den tidiga versionen av denna grupp.

Under slutet av förra terminen blev jag inbjuden till tentaplugg. Vi var en grupp på ca 6-7 utvalda (de flesta av dem av det slag som tror sig veta allt och som ständigt ska göra sina röster hörda, oavsett om de har något vettigt att säga). I klassen går en tjej som förvisso är väldigt högljudd och pratsam, men som aldrig är tillgjord och som är hur trevlig som helst. Naturligtvis kunde de tentapluggande tjejerna inte låta bli att snacka skit om henne. När jag försvarade tjejen möttes jag av häpen tystnad.

Sedan dess verkar jag på något mystiskt sätt ha degraderats från poppisgruppen. Men lika glad är jag för det med tanke på vilka omogna wannabes de visat sig vara. Däremot känns det ganska nertyngande att behöva veta att man ska behöva umgås med sådana människor dag ut och dag in trots att man lämnat högstadiet för länge sedan. Lyckligtvis fanns det ändå ett par ärliga och opretentiösa människor i klassen som jag kunde ty mig till.

I vilket fall så slipper jag ju den fåniga attityden som rådde på tandteknikerutbildningen nu, yay!