Kroppsförtryck

Nu har jag dragit igång något slags träningschema. Ställde klockan på 06.00 och begav mig ut på en liten joggingruda - med betoning på "liten". Påmindes åter om hur miserabel min form är - jag hann inte jogga mer än ett par hundra meter innan jag var halvdöd av ansträngning. Illa. Önskar att jag hade börjat träna tidigare, mycket tidigare!

Disclaimer

Jag smörar inte - jag är bara för mesig för att säga vad jag egentligen tycker om folk.

Anjelowska suger

Japp, nu är det officiellt - jag är en svag mes. En nia på inskrivningsprovet hjälper inte när man får en etta i styrka. Visste förvisso att min kondition i nuläget är kass, men trodde åtminstone att jag skulle få en två eller trea... Men hoppet är lyckligtvis inte ute - man får nämligen (speciellt om man är tjej) överklaga och göra om den del av mönstringen som man misslyckades med. Med andra ord blir det hårdträning de närmsta månaderna.

Suck. Trots att jag kommer få en ny chans är jag jävligt besviken på mig själv...

Mönstring

På måndag gäller det! Fick inkallningsbrevet så sent som i tisdags så har inte haft särskilt mycket tid för att förbereda mig mentalt, än minde fysiskt. Har minsann inte blivit någon träning på ett bra tag. Är därför mest oroad inför styrke- och konditionstestet. Funderar också på vilka önskemål jag ska ha om jag lyckas ta mig till inskrivningen... Vill jag svettas på en u-båt? Köra pansarvagn? Tanka flygplan? Lyssna på brus i en trång hytt? Sortera papper i finuniform? Finns så mycket att välja mellan!

Perverterade världen

Fick mig precis ett gott skratt. Har ett tidigare blivit erbjuden att posera för "amerikanska sajter", men det här tog priset! Jag blev erbjuden att tjäna 500 kr på att fotas fullt påklädd. Haken? Jag måste posera med ett gipsat ben och kryckor. Uppenbarligen finns det folk som är beredda att betala för att få glo på bilder föreställande kvinnor med bandagerade ben! Crutch pics kallas det visst - troligen en form av fotfetischism. Känns förvisso som lättförtjänta pengar. Men... Med tanke på målgruppen (vad är det egentligen för människor som tänder på sånt?) är jag inte så sugen.

Konsten att uppnå maximal QOL-nivå

Gah, har plötsligt drabbats av beslutsvånda! Känner att jag inte vill följa den enkla, raka vägen längre. Känns som att jag ännu inte nått den punkt i livet då jag kan finna mig i att ha framtiden utstakad i form av ett monotont yrke. Åtminstone inte utan att ha uträttat något först!

Det är inte så att jag har något emot att ha ett bestämt (och realistiskt) mål, snarare är det så att jag vill ha möjlighet att realisera några av mina drömmar (ursäkta klyschan) innan jag slår mig till ro och accepterar en eventuellt medioker tillvaro.

Den nuvarande beslutsvåndan beror på att jag inte vet hur jag ska gå till väga för att genomföra detta. Det enda jag med säkerhet vet i detta läge är att jag någon gång under min livstid vill: A) jobba/plugga utomlands, B) göra lumpen, C) skaffa ett stimulerande jobb.
Eventuellt räcker det med att göra ett av alternativen för att jag ska känna mig nöjd. Kanske kommer de övriga alternativen då att tas bort och nya läggas till. Eller så måste jag kombinera samtliga.

Vem vet? Inte jag i alla fall.

Saker man kan göra...

...istället för att plugga:

> Titta på Midsomer Murders
> Gå in på helgon.net, MySpace och Facebook minst en gång i kvarten
> Förundras över hur många ljud som kan komma ur V-Ampen
> Pilla med elledningar
> Upptäcka ny musik och bli kär i en ny låt (t ex Apoptygma Berzerk - Cambodia)
> Drömma om sedan länge svunna tider
> Läsa dåliga böcker
> Vika papperstranor
> Äta superstark curry (med ätpinnar, naturligtvis!)
> Kolla på uniformer på nätet
> Öva på EBM-dans

Med andra ord kunde jag ha pluggat mer. Men det ska nog gå bra ändå. Kanske.

Har för övrigt fått pliktverkets brev och gjort lämplighetsundersökningen. Så nu är det bara att vänta lite till...